Sjukdomar/skador

Bladmögel [2004-08-24]
BLADMÖGEL Latin:Phytophthora infestans. Engelska: Blight. Symptom: Börjar med små mörka prickar, vanligen i bladens ytterkanter. Under fuktiga förhållanden omringas prickarna av grå mögliga områden med vita sporer, speciellt på undersidan av bladet. Även stammarna kan utveckla samma symptom. Snitt genom skadan visar en oregelbunden brun, torr röta, som kan tränga genom hela knölen. Angreppet orsakas av svampen Phytophthora infestans, som via smittat utsäde eller luftburna sporer infekterar blasten (bladmögel), varifrån bildade sporangier kan falla till marken och genom främst ögon och lenticeller infektera knölen. Rötan kan hållas helt under kontroll genom bladmögelbekämpning.

Fusarium röta [2004-08-27]
FUSARIUMRÖTA. Latin: Fusarium solani. Engelska: Dry rot. Symptomen utgörs av något insjukna fläckar, över vilka skalet ofta skrynklas i koncentriska ringar. I mera aktivt tillstånd är rötan ej skarpt avgränsad mot frisk vävnad vare sig på skalet eller inne i knölen. Lukten är något syrlig. Färgen kan variera från ljus gulbrun till mörkbrun, nästan svart. Typisk för skadan är den konformade utvecklingen mot knölens inre, men den uppträder även som ett blåsformat angrepp i kanten av t ex. en mekanisk skada. Angripna partier är i regel lösare och vattnigare än frisk vävnad. Senare kan rötan torka in till en ljusbrun, mjölig röta, lämnande hålrum fyllda med ett gråvitt mycel. Vid avancerade stadier bryter svampen fram på knölens yta och sporolerar från vita till blå sporkuddar. Rötan kan i vissa fall vara mycket svår att skilja från Phomaröta. Rötan orsakas av svampen Fusarium coeruleum och andra Fusarium-arter, som infekterar knölarna via sår. Smittan förekommer som allmän jordsmitta. Phomarötan anses vara de mest betydande lagringsrötorna Lagringsbetingelserna är helt avgörande för skadans utbredning.

Kraterröta [2004-08-27]
KRATERRÖTA. Engelska: Pit rot. Symptom: Insjunkna små kratrar som har en typisk svart prick i mitten. Rötan har inte någon utpräglad lukt som till exempel Phytiumrötan. Rötan övergår efterhand till ett blötröteliknande tillstånd och kan på kort tid ödelägga hela partier. Rötan uppstår vanligen tidigt under upptagningssäsongen under mycket varma förhallanden, försvinner vanligen när jordtemperaturen sjunker.

Lackskorv [2004-09-02]
LACKSKORV Latin: Rhizoctonia solani. Symptomen utgörs av svartbruna, skorpliknande bildningar (sklerotier) på knölens yta som ofta beskrivs som jort som inte går att tvätta borg. Detta är vilstadiet till svampen Rhizoctonia solani. Sklerotiena sitter tämligen fast men kan lossas med nageln utan att skada skalet. Lackskorven är av störst betydelse på utsädespotatis, genom att den utvecklas på plantorna och i form av groddbränna kan förorsaka sänkt skörd. Försenad uppkomst på grund av kall och fuktig jord försvårar angreppen.

Pohomaröta [2004-08-27]
PHOMARÖTA. Latin: Phoma foveata. Engelska: Gangrene. Symptom: Phomaröta är en utpräglad lagringssjukdom, inga rötor syns vid upptagningen. Den utmärks av mörka, något insjukna rötpartier, skarpt avgränsade mot frisk vävnad. Fläckarna, ofta liknande tumavtryck, är till en början ytliga och hårda, men blir senare, när rötan trängt djupare i knölen, mer elastiska. I skalet över rötfläcken syns på senare stadier svampens sporhus som små svarta prickar. Phomaröta kan i vissa fall vara mycket svåra att skilja från Fusariumröta, särskilt då några insjukna partier ännu inte framträtt. Rötorna kan förekomma tillsammans. Phomaröta orsakas huvudsakligen av svampen Phoma exigua var. foveata, som för att kunna infektera knölen, helt är beroende av en mekanisk skada eller annan såryta. Smittan är såväl utsädesbunden som jordbunden. Sjukdomen, som inom vissa områden är den allvarligaste lagringssjukdomen, utvecklas till skillnad mot andra rötor snabbast vid normal lagringstemperatur (4-6ºC). Upptagning vid låg temperatur ökar risken för mekaniska skador och åtföljande infektion. Snabb sårläkning är önskvärd vid inlagringen, men förutsättningarna för denna gynnar samtidigt andra rötor. I samband med sortering under vintern, sker ofta en kraftig spridning.

Svartfläcksjuka [2004-08-24]
SVARTFLÄCKSJUKA Latin: Colletorichum coccodes. Engelska: Black Dot. Symptom: en brun/grå rodnad på skalytan som påminner mycket om silverskorv men har inte lika väldefinierade skadade partier och utan silverskorvens ofta väldefienerade kanter. Mikroskopiskt små svarta fläckar uppträder på ytan och ger ett sotigt intryck. Svartfläcksjukan gynnas under blöta/fuktiga växtförhållanden såväl som fuktiga och varma lagringsförhållanden. Bekämpning: med svamppreparat som Thiabendazol eller Imazalil.

Virus Yntn [2004-09-22]

Allmänt
I Europa har man på senare år uppvisat ökade problem med en variant av potatisvirus Y där symptomen uppvisar ytliga nekrotiska ringar. Ringarna kan lätt förväxlas med ringar orsakade av Mop Topvirus eller Rattle Virus. Den nya varianten, benämns Yntn , kan ibland uppträda som resistensbrytare hos sorter som normalt uppvisar resistens mot den vanliga virus Y. I Holland har man så här långt endast sett problemet sporadiskt .
I Elisa-tester har virus Yntn identifierats som virus Y; alltså inte som en separat variant.

Symptom
I tidigt stadium syns mindre bruna chateringar som efterhand utvecklas till ringar. Vid skörd uppvisar knölarna mycket ytliga bågar eller oregelbundna ringar, i början med blålila/brun färg. Senare sjunker det infekterade området ihop och blir nekrotiskt med korkig karaktär och en tydlig ring (ca 10 mm) med mörkbrun färg. I detta skede är det svårt att skilja från skador orsakade av Mop Top. Efterhand kommer hela området innanför ringen att sjunka ihop och nästan påminna om en intorkad lagerröta. Alldeles under det infekterade området finner man ofta en tendens till glasighet i den friska vävnaden. En avgörande skillnad mellan virus Yntn och ringar orsakade av Mop Top är att symptomen för Yntn förblir ytliga.
De första symptomen syns bara som en olikfärgad ypphöjning på skalytan och visar sig mycket plötsligt vid tiden för skörd. Några veckor efter skörd utvecklas symptomen mycket snabbt och man kan tydligt se de typiska nekrotiska ringarna. Man har i svåra fall noterat upp till 80 % infekterade knölar. Infekterade knölar tappar mycket vätska och efter en tids lagring är det inte ovanligt att infekterade knölar endast har halva vikten jämfört med friska knölar. Om man använder infekterade knölar som utsäde kommer endast en del av dessa att gro och i dessa fall kommer plantan att uppvisa virusinfektion, nekros på stjälken samt blad som blir krusiga/skrynkliga. Om plantan utvecklar bär (frökapsel) ser man ofta ytliga symptom även här. Varm väderlek gynnar förekomsten och spridningen av detta virus som överförs med bladlöss.
Det förefaller var stora skillnader på känslighet mellan olika sorter och detta område är för närvarande dåligt utrett, dock förefaller Bintje vara resistent mot detta virus.
Prevention av sjukdomen sker på samma sätt som med virus Y.